det är det som är det viktigaste i och kring vårt liv med vår hund och det är också där vi inte riktigt nått ända fram! Att vi kommit så långt vi har är nog många gånger rena turen - visst, vi har varit konsekventa men missat små detaljer och inte fått resultat så snabbt som vi hade kunnat få - hade vi haft alla hjulen på vid avfärd så hade vi kunnat köra på i all evighet!

De fyra saker som är allra viktigast i vår hunds värld och som vi nu måste få ihop, inga fler försök till irrfärder med för få däck alltså - och du, tänk efter när du läser nedanstående fyra och vad de innebär för hunden, i vår värld inte deras egna och tänk också, vi är människor, de är det inte! Skriver dessa 4 också på engelska, så får ni se något spännande på slutet, dvs vad man får om alla fungerar i vardagen! De är också skrivna utan viktighetsordning, alla är lika viktiga och alla hör ihop, inte alltid att det är "problem" med dem alla, men alltid att flera hör ihop med varandra!

MAT (Food) - är viktig såklart, utan mat försmäktar hunden i vår närhet, men inte bara den aspekten är viktig, utan också när/hur/var och varför - vem bestämmer över maten? du eller din hund? Vi själva har inte haft problemet med en hund som inte vill äta eller är knusslig med maten, men vill man att övriga delar ska stämma så är det bäst att ha samma rutin med maten alla gånger den hanteras. Dosera, ställ fram på rätt plats, vänd och gå därifrån! Inget handmatande till en frisk hund, inget daltande eller läggandes annat i maten - hunden äter när den behöver och det gör den, jag lovar! Om hunden ätit färdigt eller lämnar sin skål och går utan att äta - ta bort den och ställ inte fram förrän nästa gång det är dags att äta.

Vi gjorde felet, inte längre men vi gjorde, att låta maten stå framme - vem bestämde då när/var/hur och varför tror ni?!?

PROMENAD (Hunt) - vi vet att vi ska på promenad, men för Fred är det jävligt läskigt därute med alla dofter (någon har pinkat in där han var i morse, så nära hans revir, skrämmande kan man förstå), alla ljud, alla möten - vårt liv är så ofantligt stort för våra hundar att det skrämmer att tänka sig in i att vara hund här!! Vi vet ju vad en bil är, en cykel, en joggare, men för våra hundar är det ju ännu en läskig del av vardagen!

Vad vi gjorde när vi började med att få ner denna del av Freds stressfaktor, det var att minimera hans "övervakningsområde" - dvs började i ett mindre närområde och om han var för stressad så blev det kissa, ev bajsa och sen in! In till tryggheten (hmmmm ja just det, vi trodde vi gav honom det ... återkommer om detta) inomhus. Dessutom, håller han på och dribblar med annat och springer fram och tillbaka - ja då går vi inte ut just då, vi börjar om igen om en stund (de lär sig fort, nu på väldigt kort tid så sitter Fred snällt, blir kopplad, inget hoppande, vi går ut, lugnt och stilla)!

FARA (Danger) - dörrklockan, steg utanför dörren, en kråka går på altanen, en bil startar, en bil kör förbi, ett barn ropar - alla dessa ljud känner ju vi igen, men det gör inte vår hund, för honom är det ännu en grej att ta hand om och checka av och om vi ignorerar att han säger till, så ökar hans stress "Hör de inte, det är ju något där utanför! Voff" "Hallå, varför gör de ingenting? Voff igen".

Vi uppmärksammade ibland, men eftersom vi inte var konsekventa och tydliga så har vi inte fått "problemet" att upphöra, snarare mer nu än i början (fast då var han så stressad att han inte hörde några ljud alls stackarn).

Det vi gör nu är: Han visar var ljudet kommer ifrån, vi tackar honom (och menar det), han skäller igen för det är lite sådär fortfarande (och han tror nog inte på oss heller ännu, inte säkert, måste nog kolla av dem lite till), vi går fram och tittar - om skällandet inte upphör (testandet i Freds fall tror vi just nu, vi har ju inte tidigare varit likadana så varför nu!!), ja då blir det badrummet och stänga dörren. Tyst innanför, öppna, släpp ut, inte prata eller så, mer skall, in igen och så upprepas proceduren - inte många gånger det behövs, de är oerhört smarta våra hundar!!

STATUS (Status) - vem är vem i vår flock, vår familj, vem är den självklare ledaren som tar hand om de sina och ger dem mat, trygghet, lugn och harmoni - JA INTE F-N VAR DET JAG OCH LESLIE  i alla fall! Vi lade hela det människoansvaret på vår lille hund och han tog det på sig, för tjänsten som ansvarstagare och flockens ledare var ju just det LEDIG, VAKANT för honom att påta sig! Ett alltför stressigt jobb för honom som vem som helst kan förstå, inte klarar han av det i vår värld! Som att ge en 3-åring ansvaret för en skock med vuxna - funkar inte, logiken säger ju allt om detta, men vår mänskliga hjärna fattade inte!

Nu, och sedan en tid, har vi försökt att visa Fred att han inte längre behöver ta hand om oss, vi tar hand om honom, men han har inte riktigt visat att han litar på oss och med facit på hand så förstår vi ju det - alla pusselbitarna var inte med i vår Corn Flakes-förpackning, det blev inte en tupp hur mycket vi än försökte lägga detta pussel!!!!!

Smarta hundar ifrågasätter oss, särskilt som vi inte visat att vi förtjänar deras tillit! Visst, de får mat, värme, kärlek, men hur ger vi detta och på vilket sätt? Vi har i alla fall funderat klart och bytt ut vårt livspussel, nu lägger vi om bitarna, går från noll med allt och allt detta för att ge vår vovkompis den bästa av världar hemma hos oss - på heltid, inte deltid!

För gör vi det och ger honom tron på oss, så kommer också hans liv bli så mycket enklare, han kan koppla av, inte ta hand om någonting, bara vara - leka, busa, träffa de hundkompisar han trivs med, med oss och själv i total trygghet och harmoni, inga måsten läggs på honom - vi tar hand om ALLT, ALLTID!

Och vad får vi då, jo vi får (och vi använder oss av de första bokstäverna i de engelska översättningarna i våra 4 "hjul"):
Stress
Free
Happy
Dog

Det här, bland annat, fick jag med mig från min kurshelg i helgen som var - luckorna fylldes i och jag insåg att vi lagt pusslet lite avigt och inte riktigt på riktigt så att säga!

Nu kör vi så det ryker om alla däcken, see you folk's!

HugsiHugsiΦ