Ja, säga vad man vill om Freddan, inte lider han av mindervärdeskomplex i alla fall, lill-killen! Att han på många sätt tror att han är större och starkare än han är i verkligheten, ja det har han ju visat prov på sen han var liten valping och nu när han då börjar att mogna (hahahahaha) och bli stora killen, då visar han att han minsann har vuxit precis så och numera är en pinscher!! Eller i gränslandet till dobbis!

Freddan har alltid gillat bollar och redan tidigt upptäckte vi att de flesta bollar han fick blev till slamsor i hans käftar - den lille är ju också kallad Demolition man just gällande hans massakerande av leksaker. Vi har ju då blivit tvungna att verkligen ta blivande leksaker under lupp, ja det vore ju kul om de höll åtminstone en dag eller så och upptäckte själva att saker som är något för stora för hans käftar att komma runt, de finns kvar än idag. På något roligt sätt lyckas han faktiskt klämma in stora bollar i munnen och bära en bit i stället för att rulla dem, men inte tillräckligt för att de ska gå sönder.

Vi har numera en boll som piper när han springer med den i munnen, den håller men låter sjukt mycket (kan det vara uppmärksamhets-spring-med-pip tro!!) och den har hittills varit en av hans absoluta favoriter, tills igår kväll. Vi öppnade nämligen en flyttkartong med blandat innehåll och i denna kartong låg en inomhus-fotboll, Freddan kikade ner i lådan och såg bollen, hoppade nästan i själv för att hämta den och när han sedan väl fick den av oss, ja då var hans kväll gjord! Snacka om tok-lycklig dvärgpinscher med alldeles för stor boll, men det fattar ju inte han såklart utan leker på samma sätt med den som med den lilla! När stora bollen kommer från ovan, alltså när matte kastar den upp i luften (precis som med den lilla), ja då hoppar han upp, käftarna öppna, framtassarna isär för att ta emot, men eftersom bollen ju är bra mycket större än hans vanliga räcker varken käftar, nos eller tassöppning till - gissa om det ser sjukt kul ut! Och han galopperar vidare med sin nya kärlek, storbollen!

Till och med när alla lagt sig, trodde vi ja, och vi tvåbenta precis började slumra in, ja då tassar lillen ner till sitt rum och börjar lajja med bollen, sagda boll fastnar mellan några kassar och vovve skäller på den - då vaknar vi till och undrar vad som händer, går ner och kollar, där står brunöga och tittar på oss "Snälla, får jag leka lite till säg ... den är ju så rolig min nye kompis!" Nänemensan, upp och i säng, säger vi tråkiga tvåbenta och han lägger sig med en suck i sin bädd (sen att han somnar direkt, han var ju egentligen slut efter kväll med boll) och vi drar stockar innan huvudet når kuddarna.

I morse hämtade han direkt ut sin boll igen, studs, studs, spring, spring, åt sin frukost hur snabbt som helst, tillbaka till bollen. Snacka om lycklig liten kille alltså, synd att man inte har möjlighet att filma honom, det är i såna här lägen man verkligen önskar att man hade den möjligheten!

HugsiHugsiΦ