När lämnar man ifrån sig
För egen del så kan jag ju säga att det sitter LÅÅÅÅÅÅNGT inne innan jag skulle ge upp med vår hund, eller rättare sagt ge upp om oss själva som bra hundägare och innan vi provat allt för att komma dit vi vill med oss i första hand - kommer vi fram, så är "slaget" vunnet nämligen, för då är vov med oss all the way så att säga - bara vi givit och ger honom rätt vägledning under tidens gång! Det är ju en life-long commitment att skaffa hund och då måste man ju veta vad man ger sig in i, för inte lämnar man bort ett barn man tröttnar på? eller tycker mindre om än syskonet? Men med hundar/katter/husdjur överhuvudtaget, ja då är det inte samma regler - trots att det är ett liv man tagit för att vårda!
Vad tycker ni? Kommentera gärna!
HugsiHugsiΦ
hihi tack! :-) Ja min pappa är skoda specialist så det passar ju perfa ;.)
Jepps, imorgon åker jag! Sååååå mysigt ska det bli!!
Jag skulle aldrig lämna bort santos, känner inte att jag skulle klara det, Jag skaffade hund för att ha honom i hela mitt liv. Dock, får vi problem, då får vi lösa det. :) men jag ger honom ett så bra liv jag kan, och får vi problem, då är det ju meningen att VI ska kämpa med det tillsammans. ingen idé att lämna bort honom till någon som inte känner honom överhuvudtaget ( minåsikt )
:)
Jag letar upp ett nytt hem till Aslan den dagen då jag inte kan av olika anledningar ge honom den vardagen jag anser att han förtjänar. Kan jag inte tillämpa AMB i den utsträckningen jag vill, så förtjänar han bättre. Älskar honom så mycket att jag skulle släppa iväg honom av den anledningen.
Jag skulle aldrig behålla honom av bara den anledningen att jag älskar honom. Kärleken kommer efter tryggheten för honom. Be so sure :)
Nu för ett tag sen då vi hade oenigheter här hemma kom det upp i mina tankar att leta upp någon annan som kunde ge honom det jag vill ge honom. Den tanken flög ut i ord och helt plötsligt försvann motstridigheterna :)
kramsikram
Jag håller med Malin!
Enda anledningen till att jag skulle ens överväga att ge upp mina hundar var om det var för deras eget bästa. Den dan jag inte längre kan ge dem det de behöver pga av ändrade förhållande, ekonomi eller hälsoskäl (men även då skulle jag tänka efter både två och tre gånger innan jag tog det beslutet)skulle jag ta steget att omplacera dem.
I slutändan handlar det ju om att ta sitt ansvar, och göra det som är bäst för hunden/hundarna.
Men det ska nog mycket till innan jag kommer till den punkten, dom är ju min familj och man gör sig inte av med sin familj för att nåt har blivit lite besvärligt, man jobbar på det tills man hittat en lösning...eller hur. ;)
Kram Kram
MIN matte, allämänt känd som den TRÖGASTe skulle då ALDRIG lämna bort någon av oss 4-benta. Vem skulle då hålla reda på vad hon gör -och inte gör, hur skulle hon då klara sig. Näpps´inga hundar flyttar från MIN familj
