Debatt: Vargen skräckens djur

I Kuriren den 14 februari fanns en debattartikel om samer och rovdjur under rubriken En anarki utan dess like.
Anarkin sägs pågå i Lappland och "högsta priset betalas av våra rovdjur". Artikeln pläderar för att samer ska återgå till gamla tiders renskötselmetoder. Då skulle samexistens med rovdjur "uppnås ganska lätt".
Författarna refererar ur boken Ren och Varg, som jag skrivit.
Jag beklagar djupt att jag blivit indragen i denna primitiva diskussion.
I boken berättas om gamla tiders renskötsel och att hur noga renhjordarna än vaktades så kom vargen i alla fall, dödade renar och skingrade hjorden. Vargen var skräckens djur.

Detta refereras inte.
Samexistens mellan tamdjur och rovdjur har aldrig varit "lätt". Därför utrotade svenska bönder rovdjur redan för länge sedan. I början av 1800-talet fanns varg över nästan hela Sverige. Under 1800-talet första årtionden dödades många hundra vargar enbart i Jönköpings och Kronobergs län!
Vargen utrotades effektivt i södra Sverige. Så att i början av 1900-talet fanns den i stort sett bara kvar inom renskötselområdet.

Liknande gäller björn. Den är mer lättjagad än varg och utrotades tidigare. Men ännu några decennier in på 1800-talet sköts björnar så långt söderut som i Göteborg och Bohuslän.
Sedan länge har det funnits varghatningsföreningar i Värmland och Dalarna.
Jag tror att de blottlägger ett svart stråk bland vissa människor.
Vargen saknar helt betydelse för välfärden bland varghatarna, ändå är de upphetsade. Det är nog själva akten att hata som är det viktiga, intressanta och spännande.
Lokala tillfälligheter avgör mot vad aggressionerna riktas. Som jag brukar säga, om varghatarna hade bott i Liverpool hade de varit fotbollshuliganer.

DebattörerNA försvarar vargar och björnar, de är inga varghatare. Men då tycks det uppstå ett behov att vara arg på något annat. Och då blir de upprörda över samisk renskötsel idag.
Nämnda artikel är skriven i ett aggressivt rasistiskt tonläge. Men samer tycks vara lovligt byte. Det är ett välkänt fenomen.
Folk riktar sina aggressioner mot grupper som de upplever som svaga och utsatta.
Ett ökänt exempel är de fattiga amerikanska arbetare som inte är motståndare till samhällssystemet och storkapitalet, utan riktar sin frustration mot än fattigare svarta människor.

Debattörerna föreslår inte att svenska bönder ska återgå till gammalt liv, och låta varg och björn breda ut sig i stora stammar och livnära sig på kor, hästar, rådjur och godsens kronhjortar. Det är en alltför djärv tanke för den som är arg. Yngve Ryd Jokkmokk

---

Ja, vad säger man - vad säger du? Själv säger jag bara - Det är synd om människan, som är skapt på det här viset och skall leda andra raser (och den egna) i fördärv för vad!!??

NotManyHugsiAfterThis (but I'll be back) Φ