Debattinlägg
Uppmärksammade en hel del när jag gick och pappan till mitt barn gick isär. Han flyttade långt bort och de flesta människor lyfte inte mer än på ögonbrynet. Det fick mig att tänka efter vad människor hade sagt om jag hade varit den som dragit. Vilken dålig mamma de hade ansett mig vara då.
Samtidigt som allt ska vara väldans jämställt är känslan jag fått genom att prata med diverse människor om detta ämne att kvinnor på något vis har "mindre rätt" att dra.
Är en mamma som sticker sämre än en pappa? Är det någon skillnad på om det är en kvinna/man som lämnar sina barn hos sin f.d. partner, eller mer "okej"?
Känner ni någon kvinna som gjort detta? Vad tycker ni om det hela?
Spelar någon roll för er vilket av könen som lämnar, ifall ni ser på det annorlunda beroende på vem i ett förhållande det är som gör det etc.
---
Har ni några synpunkter jag kan få med mig att skriva vidare på? Skriv och säg din mening, här i kommentarsdelen eller till e-post [email protected]
Ses snart, nu ska jag skriva vidare!
SV: Ja det var en jättebra födelsedag =)
För mig är jämstalldhet och jämlikhet något som ska vara 50/50 delar man så delar man lika, ingen är sämre för att man skiljer sig, man är inte ensam om att separrera man är två oavsett vem som stannar i huset.
Anser att så länge man tänker på barnets bästa och barnet inte blir lidande så måste ju det vara upp till var och en. Vi har diskuterat/läst mkt jämställdhet på min sociologikurs ochden uppfattning jag får är att trots att kvinnor kämpar för jämnställdhet så är det ofta vi och inte männen som reproducerar många av de könsroller som finns i samhället....trist....
Jag tror helt klart att man ställer högre krav på kvinnor än på män som föräldrar. Män betraktas t ex som väldigt duktiga och fantastiska om dom tar ut halva föräldraledigheten, rätt normala om dom bara tar ut nån månad. En mamma som bara tog ut nån månad och sen gick tillbaks till jobbet skulle ju betraktas som en sinnessjukt hårdhjärtat karriärist...
sv: Japp det fanns biljett kvar!:D
-Vsg!=)
Kram
Tackar, ja dom där bilderna var snabbt ut i regnet o sen in igen!
hihi rolig bild på mig i bloggen,bjuder på den;)
Sitter här med tända ljus o snart en kopp thé..
Hm svår fråga ovan, jag tror att det är egentligen mammam som anses har huvudansvaret för barnen o närmare relation än vad mannen knyter an till barnet,men amning osv..men ngt svar på tal har jag inte direkt.
Tycker ingen skall bli klandrar för att den ena gör si eller så, bättre att vara isär än att barnet får en taskig situation hemma med griniga föräldrar.
Typiskt, en man behöver inte ta ansvar men en kvinna ska göra det för att ungen råkat komma ut ur henne... Men var uppstod ungen? Inte precis så att kvinnan befruktade sig själv, vi behöver faktiskt hjälp annars vad skulle vi med män till? haha nej men så förlegat.... snacka om att stå stilla i tiden... Barnet behöver sin mamma såväl som sin pappa... Eller ska jag säga att den behöver en trygghet, och den kan skapas så väl av en ensam person som två men det gynnar ju barnet att ha två individer...
Hejsan!
Ja, det är konstigt att vi inte kommit längre i jämlikheten där än vad vi gjort...men det är väl väldigt starka band mellan mor och barn och kanske är det därför som jag själv reagerar när mamman lämnar och flyttar från sina barn.... för att det känns svårt att tänka sig in i situasionen... men det bästa för barn är ju ändå en lycklig mamma och pappa tillsammans eller inte!
sv. ja rött är kraftfull färg...det är nog bra i lagom dos, det låter jättefint som ni fixade om!
ha det gott
Kram
