det vill säga Uppe med tuppen även en lördagsmorgon och det är lill-illerns "förtjänst". Han väcker oss för att få gå ner och busa med brorsan och när han väl får det så låter han som en trasig hamster, skriiiiiiiiii, det skär i öronen. Efter en stunds låtande och busande blir han så tyst, då är han så uppe i varv och har fått upp brorsan i detsamma att han nog glömmer lina läten. Suck, nåja man får väl sova när ... ja ni vet när!

Idag ska vi träffa goa hundmänniskor, gamla kursare, andra kursare och alla deras vovs (om alla får följa med förstås). Det ska bli så trevligt att höra hur livet sett ut sen sist och vad som är på G för framtiden, pirrar i magen av förväntan gör det på mig, husbandet är lugn som vanligt.

Ha en bästaste lördag ni kan, sa tok-Mia och försvann .....