Idag gästbloggar jag
Visst vill man vara med och gästblogga om/när man får förfrågan, wow va kul liksom, men nu när man ser sina egna ord i någon annans blogg, så känns det konstigt. Liksom som om jag skulle vilja ändra, skriva om, det blev inte så bra och det där blev så där bra, jag kritiserar mig själv ännu mer än jag nog gör i mina egna alster här i Fredthevov-bloggen. Som om jag läser med någon annans ögon, att jag faktiskt med ens blev min egna värsta kritiker, hmm märkligt hur det kan bli.
Well, well, om jag nu snurrat till det i texten, så är en anledning till det ju att ett liv rymmer ju så många nyanser, en vardag så många händelser, att de ju inte är möjligt (om man inte är skribent till vardags förstås) att få ner allt i ett lagom läsvärt format. För när jag läser det jag skrivit, ja då får jag ju med alla mellanrum, alla dagar in between, allt runtikring, ja allt det ni andra inte får in mellan mina rader och allt blir självklart och förståeligt, för er blir det kanske avkapat och avhugget.
Intressant känsla jag fick utav detta, säkert tänkte Mervi även på det (hon är finurlig hon minsann och har allt annat än tomtar på sitt loft), att jag skulle fundera vidare på mig, oss, vårt liv med och utan vov, spinna vidare på tråden livet och liksom hitta ännu en ny variant i livstrådens sträckning.
Över och ut, nu har författargenen tagit slut! ;-)
Gästblogga - lite som en sorts buktaleri i cyberrymden.
Jag tyckte du gjorde ett strålande jobb som gästbloggare på Mervis sida. Ämnet du valt, dvs autism och hund tyckte jag otroligt bra, alltid intressant att få ta del av nån annans vardag, speciellt eftersom eran vardag inte är så "typisk". Eran familjekonstellation är ju liksom rullande...:) Ni har verkligen gjort ett superjobb, själv har jag nog bara att hålla koll på mig själv och tjejerna...hahahah. Du måste ha en ängels tålamod :)
Kramisar
Mia, tack så jättemycket för ditt gästinlägg i min blogg...det kommer bli flera som gästbloggar och berättar historier från sin egen verklighet. Inget är så lärande än när vi får sätta egna ord på det som sker. Ni har en vardag med många olika vinklar och jag får många samtal från familjer som har barn med olika diagnoser. Det går inte att förklara för en hund varför någon ger felsignaler. Det kan vara extra mycket stirrande eller ryckiga rörelser, hundar tycker sånt är laddande och de är enbart människan som kan ge rätt information så hunden inte behöver ta ansvar för något som den inte förstår. Jag har följt er familj med den otroligt föränderliga flock som ni har och NI GÖR ETT SUPERJOBB Kram Mervi
Underbart bra berättat. Tänk vilket tålamod ni måste ha. Superbra jobbat. Vilken tur att för vov att ni är villiga att lära er hans språk.
Sv. Du har rätt, människor som inte kan ställa upp tillbaka ska man hålla på avstånd.
Hej gumman!
Idag har jag varit flitig o knackat loss allt gammal kakel i vårt kök(själv), så nu e vi ett steg närmre det nya köket;)Hoppas det e bra med dig...
När skulle ni hitåt då?
Hehe ja ringen är lätt att kombinera med en vigselring..när nu det blir...haha. Tack för grattiset:) Kram kram
