Just watch and see how easy life can be!

Inte varje dag man har dessa båda ord tillsammans, möjligt vid skatteåterbäringen, men annars är de orden nog inte så kompatibla.

Just idag hör de ihop dock, på min lista att bocka av kan jag således bocka av just dessa som ju står på samma rad ..... perfekt helt enkelt.

Som bekant var vi på vän-träff i Norrköping, gamla vänner och nya vänner, alla med fokus på hund- och hundägarskapet. Seminarie på lördagen och hundpromenad på söndagen, en söndag med extra bonus för min egna del.

Jag och husbandet valde att inte ta ut våra pinnar i kylan denna dag, det räckte absolut med kiss- och bajsrundorna gjorde även de klart för oss - under filt var deras modell för dagen. I stället var vi med som ev hjälp för dem som var med och tränade hund- och människomöten.

Efter en liten stund fastnade min blick på ett ekipage, nära men ändå en bit i från stora gruppen, där hunden tydligt visade önskan att komma till gruppen men inte utan att dra dit sin matte. Lite stressat intryck gjorde de båda, men på olika sätt. Jag tog mig dit och frågade om det var något vi kunde hjälpas åt med.

För att göra en lång historia aningens kortare, så tillbringade jag hela promenaden med matte Elisabeth och hennes Hector, en underbar duo - hon med önskan om att hjälpa sin hund och han med tydlig önskan om vägledning från matte. Följde dem till slut till  busshållplatsen och såg dem kliva på, trötta men båda med gott mod kändes det som.

var en fantastisk ny bekantskap för oss, både oss härifrån och för svärmor och bonus-svärfar (tror att b-svärfar blev lite sugen på att kidnappa henne faktiskt).

En underbar personlighet, glad och lättsam, lyhörd för signaler och mycket, mycket vänlig. Lättsam och följsam med ett härligt temperament, hände inget så vilade hon i vår närhet. Vi behövde inte göra mycket för att hon skulle stressa ner, vi bara va och då tog hon efter, plätt-lätt!

Visade sin glädje ute i markerna, både utanför huset och då vi stannade till på tidigare värdparets tidigare landställe någon mil bort från nya herrgården. Hon sprang på den snötäckta ängen, rusade runt i skogen med Fred (la som sagt ner försöken att hinna ikapp, han sprang trippla varv nämligen).

Första kvällen och delar av andra var hon lite "stissig" och skulle följa vem som än reste sig för att exempelvis hämta påfyllning kaffe eller dyl, men sedan lugnade hon ner sig. Antaligen kände hon att vi säger till om vi vill nåt så hon kunde koppla av däremellan.

Är jätteglad att vi tog med oss Nova, hoppas det blir fler gånger som vi träffas, hon är en hund som fastnar snabbt i hjärtat kan jag lova.

Har haft jättebra dagar, även om jag såklart saknat matte en del, men de jag bott med har gjort det lättare att vara borta från henne och allt mitt jag inte fick med mig. Summerar resterande dagar här nedan;

• jag och grabbarna blev ganska snabbt bundis med varandra, mest lekte jag med den stora killen, den lille va lite klen helt ärligt (gömde sig under fyrhjulingarna bland annat, en riktig fegis). Den stora killen var super, hängde med i alla mina svängar och gjorde några djupa rullningar i snön med mig! Vi lekte dock mest utomhus, då vi tenderade att ta med hela möblemanget från ett rum till ett annat och alla mattorna låg ju som dragspel (vi tyckte det var super-kul, men de tvåbenta va lite surmulna faktiskt)
• jag fick vara med överallt och jag lovar att jag provat att ligga precis på alla ställen som fanns - under bord, bredvid soffor/stolar/fåtöljer, i desamma och några säng-liggar-försök också (de sistnämnda gick sådär, blev nerskuffad typiskt nog)
• jag fick testa att vara ensam i fyrhjulingen vid två korta tillfällen, lugnade dock ner mig snabbt då grabbarna visade mig att allt var lugnt och eftersom de känner mina bonusar, så lät jag mig snabbt lugnas
• jag har ätit super-gott, lite extra kalkon har jag fått av de som bor i huset, men fortfarande åt de jag åkte med av mina köttbullar (tyckte väl att de, precis som matte, får skaffa egna nån gång och inte snylta på mig)
• jag sov gott, men tydligen hade andra svårt med sömnen, detta trots att jag från andra natten bodde hos ägarna av huset. Kanske störde jag när jag tog mig ut ur deras rum, traskade över golvet till "de mina" och sedan öppnade med nyckeln som satt på utsidan - JA ni får kalla mig Nova Houdini, jag är fenomenal om jag får säga det själv!
• jag var lös, med bara korta handtaget hängande, då vi inte var på eller nära vägen. De liksom kände att jag inte ville gå någonstans själv och de hade alldeles rätt!
• ena dagen fick jag också springa på annat ställe, så fort en gång var skottad upp till ett rött hus med vita knutar och en stor lada framför, då fick jag springa till de två kill-tvåbenta och gissa om jag röjde sen. Uppför gången, ut på ängen, över stock och sten i skogen och tillbaka x 4, de hann knappt se var jag var någonstans - sånt kallas lycka för en vov vill jag lova. Den stora bruna killen var långt före hela tiden så jag ordnade egna varv, dumt att slösa energi på en med den löpstilen!
• jag slutade dra i kopplet och att försöka välta folk (vi fick ju besök av andra tvåbenta en kväll men även de blev liksom förvarnade om hur jag är) - de är fullkomligt obstinata de här tvåbenta helt ärligt, ingen idé att ödsla energi på dem, testar vidare när jag får tillfälle med andra i stället ;-)

Sammanfattningsvis så var det bra dagar, enda jag kan säga är väl att de behöver lära sig en viktig sak - LÅT ALLA SOVA TILLSAMMANS så blir det mindre tjafs, dessutom spar man energi då man ger värme åt varandra!

Sov sådär under natten, saknade matte eller så var det illrarna som störde min skönhetssömn. Strunt samma jag var i alla fall glad att äntligen få stiga upp och få käk.

Märkliga de här jag åkt hit med, de snodde mina köttbullar som matte lagt ner i min kasse. Före varje servering så tog de en bit, hmmmm känns som om matte och de här typerna har nåt på gång, något märkligt språk. Åt sådär, var mest sugen på äventyren runt huset.

Bra dag med promenad och bus i djupsnön. Försökte "prata" med den stora illern, men han dissade mig big-time!! Hallå eller, är han lagd åt andra hållet eller? Jag är ju ursnygg och charmig, fattar inte varför han gjorde så. Vi stod nämligen och väntade på de tvåbenta att gå vidare, jag tittade på honom hela tiden, han vek undan med blicken och tittade liksom förbi mig, mötte inte min blick alls. Kände mig aningens förorättad, men eftersom jag är en mycket klok hund, så lät jag det bero.

Försökte mig också på lite drag-finter med de tvåbenta, ingen av dem gick på dessa och jag blev mer övertygad än någonsin att de är i maskopi med matte på något sätt (backar, går runt, låter mig inte hållas och till slut går jag såklart hur snällt som helst, tjatigt att hålla på ju).

Senare på dagen lekte jag så äntligen med den stora illern, han var superkul faktiskt och inte alls så "snobbig" som jag först tyckte (inte heller "fjollig", en riktig karla-karl var han faktiskt). De tvåbenta tyckte dock att leken blev sådär bra, vi förstod inte varför det var ett problem att mattorna låg som dragspel i hela huset - vi hade kul som bara den. Efter tok-jagandet vilade vi ordentligt så vi skulle orka mer under dagen.

Jag märkte ganska snabbt att jag inte behövde ta hand om något i det här gänget, så jag har vilat varhelst jag kommit på. Visst, oftast där de tvåbenta är, deras surr gör mig sömnig och jag känner mig trygg där de är, men snart märkte jag att jag inte behövde följa dem runt i huset, de var för många och jag orkar inte sånt i längden. Dessutom kan de börja tro att de är nåt och det vill jag verkligen inte!

Senare på kvällen började det låta där utanför, visst en bit bort, men ändå. "Matte som lovat att jag skulle slippa de här ljuden ska få när jag kommer hem" tänkte jag när det startade, men snacka om att jag fick revidera mina tankar. För när de tvåbenta gick ut utanför huset, så lät de ytterdörrarna vara öppna, så jag kunde springa ut och in mellan dem och tryggheten. Ingen av dem försökte fånga mig eller hålla mig kvar någonstans, jag fick bestämma själv och det kändes sååå bra. Visst, jag gillar inte ljuden, men då de var färre än hemma och att jag ändå kände att det var ok att vara med gänget och att bara vara inomhus, ja då gick det faktiskt lättare.

Eftersom det var så kallt så ville inte de heller vara ute så länge, vi gick in allesammans och jag kunde äntligen få ligga under bordet i stora rummet och bara vara. Somnade nog direkt de började surra igen, drömde om morgondagens skojsigheter som jag redan började se fram emot. Ses i morgon!

Jag blir hämtad av två typer med andra fyrbenta, jag hörde dem nog därbak i fyrhjulingen, inte var de glada tyckte jag i alla fall, för när jag tog plats i baksätet lät de lite avundsjuka att jag fick så stor plats. Hmmpf nåja, jag är ju stor och vacker, så det är ju inte konstigt att jag får åka så fint.

Satt och tittade ut, luktade på de däringa där fram lite grand, men när de inte brydde sig om mig det minsta, så lade jag mig ner och vilade.

Typerna stannade vid ett sånt där trevligt luktande ställe, Mac-nånting, åt i bilen gjorde de t.o.m. Jag visade min bästa sida och tiggde såklart inte, vem tar ni mig för.

Stannade sedan utanför ett stooooort hus, mitt ute i ingenstans, självklart rusade jag runt i snön ett tag innan jag tog mitt pick och pack till insisidan. Blev ju glad att träffa folk, så jag hoppade såklart upp som jag brukar, men fy så tråkigt, de här typerna var som de som hämtade mig (matte har helt säkert skvallrat, sicken glädjedödare) och puttade bara ner mig och sa inget. Nåja, tänkte jag, jag kan nog testa andra grejer, de ska nog få se!

Vilade rätt mycket kring fötterna på de här nya tvåbenta, de va faktiskt riktigt mysiga att vara med.

Sov med de som hämtade mig och de där små råttorna, fy vilka skälliga typer alltså. Så fort man lade av en liten fjärt eller harklade sig lite, så var den store (nåja honom ska vi nog få ner på jorden, i morgon, vänta bara) där och sa till, efter en stund hängde ekot på också (den lille äter jag upp till frukost tänkte jag).

Avslutar första dagen med att säga - i morgon är en annan dag och då ska det snö-rullas, busas, kolla läget på de tvåbenta och absolut sätta de små illrarna på plats //Drottningen har talat

har kommit en bit på väg och det händer något kanske inte varje dag men sådär varannan kanske.

The list so far, done so far that is:

• Ny almanacka inhandlad
• Nytt anteckningsblock inhandlat
• Brevpapper - gjort eget efter mall och hört mig för hos vänner om vilket som passar bäst (vilken logga osv)
• Börjat fnula på utskick/reklam, självklart med vald logga (se punkt brevpapper)
• Tankar annons i "vår" tidning, Västerort, på G och uppstaplat i "tanke-modellen"

Känns bra, jag känner mig laddad och stark, snart bär det av mot nya äventyr, häng med vet jag!

Ja, såna finns det nog lika många som det finns hundar och hundägare! Tänkte på ett inlägg en kompis skrivit och som jag nyss läst och det handlade om hur vi gör med våra hundar och hur det måste te sig för dem som ser oss.

Tänk själv - din hund leder promenaden och har gjort det länge, dvs kopplet är sträckt och leden där din axel sitter är ansträngd efter alla liknande promenader, du fortsätter gå på samma sätt, drar kanske tillbaka för att få kontroll, inget hjälper, din hund äger världen när ni kommer utomhus (och är såklart lammet Bääää inomhus).

Vi, ja vi har varit där, be sure of it och började då med att stoppa-börja om att gå-och också ändra riktning, allt för att få vår hund med oss på promenaden, med slakt och avslappnat koppel, inga armar ur led och lugn för hunden. Det blev rätt korta promenader och på en väg på 50 meter kan man göra rätt många såna stopp-osv-manövrar.

Grannarna runtikring tror man är galen, men vi, vi vet att "galenskapen" har en ände, förr eller senare är vi på promenad och inte dragkamps-övningar.

Även en liten hund kan bli "besvärlig" på promenaderna, var så säker, de snabba knycken kan dra vilken arm som helst ur led!

Hur ser era promenader ut? Har ni också änglar inomhus och små d-r utomhus? Eller har ni som vår granne som sitter i rullstol, en totalt följsam hund som lärt sig att rullstol och husse är något man inte drar iväg med? Eller har du en ängel på promenad och en demolition-iller inomhus? Berätta vet jag!

från förr-förra veckan, både hemifrån och från kursen i sig. Alla bilder är som vanligt klickbara!


Mysigt med människor som bara är när de kommer hem till en - här Anna, Kim och Malin - The DogListener-team from all over our beautiful countro of Sweden

Allas vår Tony Knight x 3 och likaledes allas vår Mervi som arrangerat denna kurs samt Foundation C som var helgen före vår Advanced C

Anna the One and Only och allas vår goa Malin the Magic DL, who will come to you, spread her arms and just do "Piiiiiiiing" over your dogs head = all fixed! (skämt åsido, vårt interna skämt och roligt modell ligga-på-golvet-skratta-fnissa-som-tonåringar-när-snyggLeffe-går-förbi-på-skolgår'n)

Över och ut, dagens första inlägg är nu slut!

i mailen inkommen idag, från A-office och att joina forumet - JAAAA va mycket kunskaper jag kommer att få nu, min lilla cellen Ellen kommer att få överslag och dööööö i fetvaddsträsket nu, stackars liten!

Nåja, får vänta några dagar till innan jag läser som en tok, huvet är ju som sagt rätt illa däran fortfarande, ja jag vet, jag skryter nu igen men det måste jag väl få göra nån gång eller hur, visst då!

Så, tillbaka dit jag var på väg då mailet kom, te, Alvedon osv osv.

Igen, ha're så ses vi snart igen!

sen jag blev sjuk, sen att det är utspritt på lika många dagar må vara, det är gjort i alla fall.

• inhandlat ny almanacka, bara för AMB-ändamål
• samma gäller nya anteckningsblocket som inhandlades samtidigt
• tankar och funderingar, i huvud och lite på papper, om hur hemsidan kan komma att se ut framledes (ska ju in med Goliats uppgifter bland annat om inte annat)
• svarat på och skickat in svaren till the AMB-office på utskickat frågeformulär (kändes bra och har tagit upp egna exempel från här hemma också, hur vår vardag kan se ut)
• betalat forum-avgiften via PayPal (gjort precis nyssens, gick toppen-bra)
• brevväxlat lite med Karen i England, ser fram emot mer kontakt med henne och de andra gör jag!

Så nu är jag helt slut igen och får gå och lägga mig ner, orkar bara kortare sessiorer uppe gör jag just nu!

Över och ut, ja nu är jag faktiskt helt slut!