har vi haft med vovvarna två, dvs först sitt, duuuuktig och ingen godis (vilket sitter suveränt när man säger duuuuuktig med eftertryck *fniss*) och sen med godis (bra-för-tänderna-godis såklart) - häftigt hur de lyssnar på en och att Freddan så tålmodigt väntar in den lille (att han slutar hoppa och skutta som en kanin och faktiskt sätter sig ned).

Fred tittar med klar blick på matte, väntar på sin godis, struntar i lillebror och även om lillen får först ibland (dvs när lillens rump är i backen för en sekund, då är det ju sittågodis) så är han så klockren vår FreddieLeddie.

Så, nu är det totally familje-mys som gäller, över och ut, this inlägg is now slut!