försmäktar vi i det tomma hemmet ..... eller not, vi får bara justera om oss lite och våra vanor, vanan att ha barn/ungdomar hemma två veckor i stöten och sedan vara barnfria i två veckor.

 

Det tar tid att ställa om sig och fast vi ju var förberedda på att dagen ändå ska komma när "barnen" inte längre är barn, när de inte heller är i ungdomarnas kategori enbart, utan nu blir vuxna och flyger ur boet.

 

Vi har ju efter 10 år vant oss med dessa rutiner med barn och fullt ös medvetslös, fasta rutiner för bonus-sonen (taxi-tider med Samtrans, tidigare dagar för att finnas där när han kommer hem, mat färdig innan den tillagats för han är och har alltid varit en hungrig ung man osv osv) och oss förstås - veckor fokuserade på FAMILJELIV i väldigt stor utsträckning.

 

Sen kommer då "våra veckor" när vi kan planera bara för oss med varandra, vänner, familj som då innefattar allt från träning tillsammans till middagar, kanske lite partajande och resor eller överraskningsmys för varandra.

 

Nu har vi så EXTREEEEEMT mycket våra veckor-tid och ja, det känns riktigt bra nu när vi börjar vänja oss. Lyckligtvis kan vi ju "låna" tid från ungdomarna och träffas på annat sätt (fika, äta middag ihop, promenera osv), så helt behöver vi inte vänja oss gudskelov.