handlar om STRESS och pga av densamma GLÖMSKA och aningens FÖRVIRRING.

 

Om ni, mina kära bloggis-vänner, känner att jag inte är inne hos er lika ofta som tidigare, ja då är det nog med sanning överensstämmande. När jag är som mest stressad och har alltför många bollar i luften samtidigt, så försvinner många av mina, som jag såg dem innan stress-träsket omslöt mig, bra egenskaper som exempelvis att komma ihåg vad jag tänkte, vilken sida jag var på väg till eller för den delen, vem jag skulle besöka av mina bloggisar. Så har jag inte varit hos just DIG på en tid, PÅMINN mig med en kommentar, så jag hittar tillbaka ♥

 

När jag är mitt inne i ett "stress-skov", så är mina dagar ytterst märkliga, särskilt för en som tidigare haft så bra struktur på livet, yrkes-livet i synnerhet. Det flyttas papper från ena sidan på skrivbordet till det andra, ingenting kommer dock in i någon pärm, eftersom jag glömt vilken jag var på väg in i. Det bläddras bland mejl, men inget blir varken besvarat eller åtgärdat, inte heller kan jag kasta skräpet - och jag får verkligen BITA IHOP och koncentrera mig på att göra åtminstone EN sak färdigt i taget.

 

Tänker er då att du MÅSTE göra färdigt en BUDGET för din enhet och är mitt inne i ett sånt skov - roligare än så blir nog inte livet ;-) Det gick vägen även detta år, men herreminskapare i år var det tuffare än på länge. Efteråt är jag som en urbenad fisk, helt lealös och geléig i kropp o än mer i knopp. En dag i taget, närsom är en del av gamla Mia tillbaka .... eller så får jag bara acceptera det nya jaget som faktiskt inte tål att göra som tidigare, dvs bränna repet från båda ändar och köra slut på sig själv.