är inte kontaktbar och om ingenting händer som visar att hon är på väg tillbaka om några dagar, ja då slutar de ge näring, syrgas osv., så oerhört tråkigt att det skulle sluta så här för älskade lilla mormor!

Kanske är hon redan på väg till andra sidan, kanske orkade hon bara inte mer nu, den envisa och tuffa lilla människan! Inte många skulle fixa det hon gjort den senaste tiden utan att falla av tidigare - först en operation där cancerogena partier togs bort runtikring ena bröstet samt att hela det bröstet opererades bort, några veckor senare ramlar hon hemma och troligtvis går benet av då, men de förstår inte det på sjukhuset, så när hon igen ramlar (för att ju benet är av redan och hon hasar sig fram genom att bära sitt ben i byxorna liksom), ja då kommer hon inte upp igen, ligger alldeles själv på golvet hemma tills hemtjänsten kommer dagen därpå, då är hennes temp på 34 grader och hon är illa däran redan då.

På sjukhuset lyssnar ingen på närstående - "Vår mamma är envisare än envisast och fastän hon brutit sitt ben, så kommer hon att försöka att gå på det om ingen kommer och hjälper henne till toaletten när hon ringer, så ha grindarna uppe så att hon inte kan det". Vad händer - jo, de lyssnar inte, har grindarna nere för att de ju måste lyssna på patienten (halllååååå eller), mormor går själv till toaletten (envisa hon) för att ingen kommit efter 15 minuter då hon ringt, inte ringer hon igen heller, hon har ju alltid klarat sig själv. På väg tillbaka ramlar hon igen och bryter benet en bit nedanför första brottet och får så ligga i sträck (efter att de satt en spik genom hennes bensköra ben). Efter sista operationen vaknar så inte mormor igen, kanske hade hon gjort det om hon inte behövt utstå allt detta på vägen hit! Vad händer med vår sjukvård egentligen, hur behandlar vi våra gamla, dem som jobbat hela sina liv för oss som är unga nu?

Förlåt, blir så ledsen när jag skriver, trodde inte att det var möjligt att man kan göra så idag och så blir jag såklart ännu ledsnare för att det drabbar mormor, hon som aldrig gjort en fluga förnär, aldrig klagat, aldrig bett om något, ja hon som tar sig själv till toaletten för att hon inte vill vara till besvär. Säkert finns fler av dem därute, de gamla som bara tar emot utan att säga ifrån, som inte orkar, inte vågar .... usch, säger jag bara!

Tänk de som inte har anhöriga runtikring sig (ja, inte för att de lyssnade innan men ni förstår vad jag menar), människor som finns där för dem och är där så mycket de kan. Mamma och bonuspappa åkte direkt (igen, kom hem för inte många dagar sedan efter att ha varit där än en gång) för att finnas hos henne, prata med henne, berätta att vi alla tänker på henne och älskar henne mest av allt!

För mig har alltid mormor varit en speciell person, vi har alltid stått varandra nära (kanske för att jag är första barnbarnet och den som lärde mormor simma där en gång uppe i sjön i Norrland) även då vi inte träffats på länge. I yngre år åkte jag ofta till Alingsås, bodde hos mormor och morfar och träffade min kompis Annelie som bodde tvärsöver gården från mormors och morfars lägenhet, Östlyckan heter området och jag minns varje vrå, varje doft, varje trappugppgång som om allt hände igår.

Älskar dig mormor, min lilla älskade vän och allra bästaste, min alldeles egna mormor!

KärlekTillDig, lilla mormor ♥

och så måste vi ju fortsätta med köksluckorna och såklart byta ut bruna kantlister mot vita ....


och sen ska det ju allmänfixas - lite spackel här, lite målafärg här, duttelidutt hit och dit, ja ni vet....
     

men också att fantisera, drömma, planera om det nya boendet (vilka gardiner här, vilken möbel ska stå där, pyssel o fix hit och dit) - åhhhhhhhhhhhhhh va roligt, me happy girlie now!!


och så blir det kanske lite nya möbler också förstås, kul, kul!!

TokMångaHugsiHugsi ♥ ♥

momenten i klass 1 och en härlig hunddag tillsammans med

Annika och Devil, Kristina och Zingo, Doris och Maja, Stine och Keelah, Camilla och Mollie samt Lotta och Matulda. Några makar/sambos/pojkvänner fanns också med denna dag, samt lite vovs som inte skulle gå kurs!

På plats fanns också fotograf och assistent/momenthjälp Therese och likaledes assistent/momenthjälp Monica. Den sistnämnda visade även hur klick går till för oss noviser, fick låna Fred som är totalt "oklickad" i livet samt att hon också visade lite på stora, fina Keelah.

En fantastisk dag med solsken, många duktiga mattar/hussar och vovs samt eminent kursledning av Mervi med hjälptjejerna. Fika, lunch och då mycket prat sinsemellan, däremellan mycket träning individuell såväl som tillsammans. Tränade bland annat inkallning inom instängslat område, där våra vovs fick sitta och vänta på kommando, vi gick iväg ca 15 meter och sedan ropade vi in vår hund! Jättekul att se hur olika vi ropar eller inte ropar (en behövde bara en gest) - hur långt vi alla kommit med våra hundar och träningen ihop!!

Tack till alla för en fantastiskt härlig dag med många sporrar för en fortsättning för oss som inte tränat detta så mycket, gav absolut mersmak! Tack till Fred som var en underbart arbets/träningsvillig kille, men så fanns det också falukorvsbitar i gottepåsen denna dag, vem som helst är motiverad då och tycker matte är bäst i världen!!

På bilderna är det mycket husse, men större delen av dagen var det träning med matte (och då var kameran i bilen *hehe*). Lite träning blev det med husse, medan matte vilade "fotarna" och fotade lite!

Små bilder, igen att göra större med ett klick....
                          

Avslutade med lite bilder hemifrån, trötta men glada gänget är hemma efter en hel dag med aktiviteter!! Matte och Fred fick också diplom, gillar texten där som lyder:
"Du har med stort ansvar som hundägare tränat på ett positivt sätt och visat att du och din hund är ett team" och så kändes det också, inkallningsövningen som jag, matte, gjorde med Fred satt som en "smäck" - jag var super att vara med!!

Alla skötte ansvarsbiten perfekt tyckte jag, inga kontroverser mellan vare sig fyrbenta eller tvåbenta (hihi) - skämt åsido - inga hundar som "triggade" varandra med blickar eftersom vi höll dem från det och alla var så taggade att träna och fokuserade att de nog glömde att det fanns andra vovs i närheten. 

Två exempel är med egen hund:
- jag tappar kopplet mitt i en övning, vilket gör att Fred fortsätter framåt, men fri som en fågel - jag ropar hans namn och får hans intresse, vänder mig om med ryggen mot honom och börjar småspringa åt andra hållet - han kommer direkt till mig i stället för att dra till andar vovsen

- vi kör inkallning med lina och Mervi släpper linan helt när Fred drar iväg, annan hund voffar till höger om Fred, han liksom lyssnar till men stannar inte upp utan fortsätter till matte (tjohej va glad man blir då) och andra gången reagerade han inte alls på något runtomkring!!

En toppendag alltså! Tack igen alla!

HugsiHugsi

bankkontakt hit, bankkontakt dit, telefonkö där, telefonkö här, väntan, undran, pirr, ont i magen, vågar inte planera, vågar inte hoppas.....

SvagaHugsiHugsi