• att veckan varit så underbart bra, både jobbmässigt och privat - vi har liksom gjort det vi vill och ska på alla fronter
• att veckan innan bonusdotterns avfärd till internat och nya äventyr varit så mysig - goda middagar, mycket prat om allt och inget, planer för framtiden - härligt helt enkelt
• att samtalet från bonusdottern väl framme på internatet var så sprudlande glatt, en härlig bilresa dit med mor sin och egna aktiviteter gjorde susen tydligen ♥
• att maken, den underbare fantastiske mannen, glatt informerar/upplyser/poängterar att affären vi just går  förbi har väskor på rea från 99 kronor!!!! och nästan knuffar in mig i butiken!!!! och sen TVINGAR på mig en väska (eller 3 i 1 faktiskt) med orden "Dessa blir perfekta på resan till London/Rom/Paris/Barcelona/Where ever, att shoppa med, att ha på kvällen du vet den lilla som tillhör bla bla bla .." - kan ni tänka er bättre man än denna?!!?? Mmmmmm fina är de (tar en bild sen okej!)
• att jag hittat denna härliga lista hos fina SOJKA  och kan fortsätta påminna mig och oss här hemma om det som betyder något - smått som stort spelar ingen roll :-D

Förvirrad och kan inte skylla på annat!

Ja grymt förvirrad får man säga. Ja ska jag få tummen ur ibland så krävs det en del tjat och det har ju fina Maria fått uppleva med mig. :)

Maria träffade jag på ett bloggminglet och hon är ju fan en helt sjukt go person. Ni borde alla träffa henne. Så se till nu att bestämma träff!

Och vem är jag då? Ann-Sofie Sojka heter jag men jag kallas för Sojka i bloggvärlden och driver bloggen Sojkas Framtid. Titta gärna in och lämna en hälsning. Men akta er! Ni kan smittas av den förvirrade-morsan-syndromet och det är helt på egen risk! ;)

Det är mycket i mitt liv som händer just nu och följer du med så kommer jag såklart avslöja det tids nog. Och Maria som njuter av semestern har det nog inte lika bra som oss här hemma i härliga Sverige. Med regn och rusk kan man väl inte önska sig bättre! ;)

Nä nu lämnar jag över ordet till någon annan. För jag kan snacka non stop och jag vill ju inte ni ska tröttna på mig!

Massa kärlek

Sojka

Hej allihopa,

Chris heter jag och jag har fått äran att gästblogga här hos Mia medan hon och Leslie är i Grekland och njuter – man skulle ju inte direkt tacka nej till en sådan resa efter den här regniga sommaren. Så jag hoppas och vet att de njuter deluxe!

Vem är då jag? Chris, 26 år, mamma och hundägare såklart! Som ni då förstår är det via hundarna vi har träffats Mia och jag. Dvärgpinscherägare är vi båda två och sötnosen Goliat är mitt barnbarn <3

Mycket av min tid går såklart åt till hundarna och min son. Hundarna är en del av vår familj och följer med i alla miljöer och klarar det utan problem. Det är ”jobbigare” att ha barn än lätta hundar som alltid fungerar överallt och lyssnar. 

Inredning brinner mitt hjärta för och jag längtar som en tok tills vi flyttar till vår nyproducerade lägenhet i höst. Med en minst sagt annorlunda planlösning, så blir det en utmaning att få till det, men det kommer nog bli kanon i slutändan. Att få fira jul hemma hos oss där våra familjer får plats är ju fantastiskt, men betyder att vi måste lämna vår underbara lägenhet i Abrahamsberg och det känns i hjärtat.

Hoppas nu att ni alla har haft och kommer ha en fortsatt trevlig sommar – det ska jag ha innan jag börjar jobba efter en minst sagt lång ledighet (mammaledig)

Kramar till er alla!

Johanna här, jag är mer känd som lifeofjohanna inom bloggvärlden! Fick äran och gästblogga här hos Mia! Och det är klart man ställer upp när ens goa vän åker på semester.  Texten skall egentligen handla om mig, men måste säga att jag är glad jag fått chansen och träffa Mia (och hennes man) flera gånger och vi blivit goda vänner! 

Så vem är jag då? En glad tjej som med stormsteg närmar mig 30årsdagen. Har bloggat sedan 2006 och idag är bloggen en stor del av mitt liv. Tycker det är fantastiskt sätt och lära känna nya människor på! Jag bor ensam i min nyinköpta lägenhet i en liten by i skåne och jobbar i en annan liten by som förskollärare.

Jag tror det är bättre ni kikar in hos mig och bildar er en egen uppfattning om mig!

Den här bilden visar Alfred, som här är nästan 2 år gammal och hans ”kan själv”-förmåga har tagit sina första stapplande steg. Det här är barnet som vid 3 års ålder kunde färgsortera tvätten. Han är högpresterande och utmanar sina pedagoger på dagis för att utvecklas. Han snappade upp alfabetet bara genom att lyssna när vi tragglade med storebror som har misstänkt dyslexi. 4,5 år kunde han 95% av alfabetet, på bara ett par kvällars observerande.

Han är också barnet som tyvärr har det jobbigt pga sin högpresterande ådra och oförmåga till impulsivitetskontroll, men oavsett hur jobbig han är och att jag stundtals gråter av tröttma av hans påhitt, så älskar jag honom ändå vid dagens slut…

Den här bilden sammanfattar 2 saker i mitt liv, mitt fotograferande och mitt andliga arbete. Jag har hela mitt liv sökt men aldrig hittat ”den rätta tron”, när jag flyttade till Halmstad kom jag i kontakt med ett gäng människor som fick mig att komma till ro i livet. Jag har flyttat 26 gånger i mitt liv, 23 gånger av dem mellan 1986-2004, det var först när jag började arbeta med mig själv och mina egna tankar som det kom ro i själen. Jag bränner rökelser, mediterar, jobbar med energier, kristaller, änglar och mitt mål i livet är att vara ärligt snäll och hjälpsam mot människor. Jag har ett stort jobb kvar att göra, men jag har kommit långt på vägen.

Fotograferandet är ett intresse jag borde ta tag i egentligen. Jag har en grym kamera men jag borde gå en kurs och lära mig mer, men det är svårt så länge ungarna är så pass små och min man har de konstiga arbetstider som han har (lokförare). Men jag fotar och lär mig allteftersom… Den här bilden är en av de som jag känner jag fick in en fullträff med, fullmånen (det andliga verktyget) genom mitt älskade äppleträd, som skänker mig skugga på sommaren…

Kylskåpspoesi, jag vet inte varför vi har det där, vi gör aldrig nåt vettigt av det längre. Den här gjorde jag för säkert 7 år sedan och den sitter kvar än. Maken gjorde en strax efter att äldsta sonen föddes (2004)  och den sitter också kvar… Däremot speglar den mitt komplexa tänkande, att jag sällan kan hålla en tanke fokuserad utan jag har minst 5 olika tankar igång på en gång, varpå jag kan byta ämne mitt i en mening och få ett helt rum att komma av sig. De enda två som egentligen håller jämn takt med mig är mina två goda vänner, som också är vattumän och födda i samma vecka som jag (första veckan i februari), de hänger med i stort sett, men de är dock de enda också… Jo, min 8-åring har visat sig ha ungefär samma tänkande, men så är han född 2 dagar innan mig och är också en sådan där vattuman… som inte tänker utanför boxen, utan även lever utanför boxen…

Det är jag det…. Jag härjar runt här och där på nätet och varhelst man ser signaturen Teskedsmamman så brukar det vara jag. Bara en enda gång på dessa år har jag sprungit på att nicket har varit upptaget.

Det var under 1996 som TeaSpoon föddes på ett datortek i Halmstad. 

10 år senare vad TeaSpoon ganska inaktuell, mitt liv hade gjort en helomvändning och till titlarna kunde jag även lägga fru och mamma, så sent på natten 060901 föddes Teskedsmamman.
Namnet blev både nick och sedan även en domän. Numera är det väldigt synonymt med mig och folk känner igen mig just pga att det står Teskedsmamman på mina hoodisar.

Jag tänkte skriva hur gammal jag är med egentligen, är det så viktigt? Eller ja, min ålder som står på körkortet är långt ifrån den ålder JAG är. Jag kommer aldrig bli mentalt äldre än 25 år tror jag.

Jag tillhör den där skaran otroligt snäll, men med en åsikt om det mesta…  Jag kan tycka att folk är idioter ganska ofta, men då är det beteende eller åsikt vi pratar om. En person med en korkad åsikt eller som uppför sig korkat behöver ju inte vara korkad rakt igenom, eller hur?

För 20 år sedan fick jag den där stämpeln i baken  -ofrivilligt barnlös- hette det då. Att få den som 22-åring var väl inte det absolut roligaste jag har upplevt i livet. Det och att gifta sig som barnslig 19-åring, gjorde att situationen blev ohållbar och vi skilde oss. 6 mån senare var både jag och ex:ets nya flickvän gravida. Det var inte han och mig det var fel på, det var oss….

Idag finns det 7 graviditeter och 4 barn i bagaget. Jag hade is i magen och inväntade rätt man och när jag väl gjorde det så kom alla barnen på 6½ år. Jag var vad somliga skulle kalla ”gammal” när de kom, äldsta kom när jag precis fyllt 34 år (sista kom när jag var 40,5 år), jag fick ett kejsarsnitt i födelsedagspresent, ungen hade vänt sig i vecka 39, äldsta sonen föddes i februari 2004, nästa son kom i oktober 2005 och dessa två ska nu gå i samma klass 1 år, de går i en liten skola med ca 60 elever och 1-2:an delar sal och lärare, de blir en stor klass för den skolan, 18 st.
I juli 2007 kom nästa son, ett litet lejon som är ett energiknippe utan dess like.

Nu var vi klara, när nr 3 – Alfred växte ur saker och ting så gav vi bort, sålde eller slängde. Dumt.
Biologin ville annorlunda och i julklapp 2009 fick vi en graviditet till. Det minsta yrvädret fyller 2 år nu i augusti 2012.

Mitt bloggande har gått från att bara gälla barnen och familjen, för släkt och vänner som befinner sig runt om i Sverige, till att täcka stora ämnen och röra sig allt från pelargoner till glutenintolerans. Jag bloggar om genus och om att jag tycker regn luktar illa. Från det stora till det lilla. Förutom familjebloggen på www.teskedsmamma.se så har jag den stora handarbetsbloggen på www.virkaholic.com den är även knuten till företaget som vi har…

Jag hade kunnat fortsätta skriva om mitt liv som bonusmamma, mitt pelargonintresse, våra djur (har en kyckling springande i köket för tillfället), företaget som min man har och som jag är anställd i osv i all oändlighet, men jag slutar nu och hänvisar till bloggen….

Mvh

/Magdalena

En bild som betyder mycket för mig måste vara en bild på mina döttrar och min make. Så jag klipper ihop ett kollage med mina tre döttrar

Och deras möte med sin älskade pappa på BB och sen en bild på mig så som jag såg ut innan barnen föddes.

Jag skriver inte så mycket om mina barn i min blogg eftersom det är min blogg och jag anser att jag vill inte lämna ut mina barn där om dom inte vill det själva,

Så det är bara vid speciella tillfällen som ni kan läsa om mina barn inne hos mig på www.madredetres.blogg.se.

Här är min underbara familj och jag som ung kvinna – innan barnen föddes och jag blev vuxen….

Vilken ära att få gästblogga här.

Nu ska jag berätta om vem jag är – oj så svårt.

Jag är en kvinna på snart 40 år som har tre döttrar och en make. Jag studerar på högskola just nu till Arkeolog och jag jobbar även extra på ett sjukhem för äldre som Undersköterska.

Jag har en reumatisk sjukdom som gör att jag ständigt har värk och på grund av detta har jag nu äntligen fått en vårdresa beviljad.

Detta kommer ni kunna läsa mer om inne hos mig på www.madredetres.blogg.se om ni vill.

Den här bilden säger nog ganska mycket om mig som person. Jag gillar inte att vara med på bild och det handlar till största

del om att jag inte trivs i min allt för stora kropp. Så nu står jag faktiskt i kö för en GBP – det hade jag aldrig trott för några år sedan men nu har jag bestämt mig. Jag behöver hjälp

för att komma ner i vikt. Viktresan kommer ni också förhoppningsvis kunna följa inne hos mig….